Genetisk enfald hotar biologisk mångfald!

Jag har älskat kor i hela mitt liv, det är liksom bara så, jag kan inte hjälpa det!! Till följd av denna passion så har jag när helst tillfälle givits läst om kor, pratat om kor och tittat på kor i mer eller mindre hela mitt liv. Men förutsättningarna för att få prata kor håller snabbt på att ändras. För 30år sedan så var chansen att träffa på folk som visste vad det var att vara bonde och som förstod hur en bonde tänker betydligt mycket större än idag. Idag får du nästan gå till ett ålderdomshem för att stöta på den sista generationen som växte upp på landet. Just den allt större frånvaron av folk som helt enkelt begriper sig på djurskötsel och jordbruk har börjat påverka och riskerar att förstöra mycket av det viktiga arbetet med att bevara biologisk mångfald inom husdjursområdet. Vad menar jag då med det? Hur då förstöra?

De lantraser av olika slag som vi har i Sverige är alla bärare av ett samlat biologiskt mångfaldsarv från våra förfäder, det spelar ingen roll i det fallet om vi pratar om hästar, kor, får, getter, grisar, höns eller andra fjäderfän. Alla olika husdjur representerar på olika sätt arvet från förfädernas strävanden och sätt att bruka jorden och bedriva husdjursskötsel. Flera av våra lantraser har ju också varit snubblande nära att försvinna och antalet kvarvarande djur har varit lågt så det har verkligen hängt på ett hår att klara dom kvar. Ett för oss närliggande exempel är rödkullerasen som bara hade ett tjog kor kvar och sperma från enstaka tjurar, men som sen med hjälp av systerrasen östnorsk rödkulla kunnat drivas upp i en livskraftig population. Skamligt nog är det ju tyvärr i en del fall jordbrukets egna organisationer (kanske framförallt slakterirörelsen) som i vissa fall varit med och nästan utrotat raserna.

Det ska heller inte hymlas med att det många gånger varit folk som de sista decennierna kommit in i lantbruksnäringen ”från sidan” som bidragit till att många av de gamla raserna klarats kvar. Att vara född på en bondgård och ha deltagit i LRFs studiecirklar är inte en självklar väg till att bli en värnare om biologisk mångfald. Men olika djurslag kräver olika strategier för att man ska ha kvar denna biologiska mångfald, och det är där som jag blivit allt mer och mer bekymrad vartefter åren nu går. För hur det nu än är så är det skillnad på vad som krävs för att bevara en hönssort eller en viss sorts kanin jämfört med att bevara en koras eller hästras.

Vaddå för skillnad?

Jag vill inte på nåt sätt negligera svårigheterna med att få en hönsstam med liten numerär att bli fler, men har man tillgång till äggkläckningsapparater så behöver inte ens hönset kunna ruva fram kycklingarna själv, det kan entusiasten göra för en mycket lite slant. Investeringskostnaden på ett litet hönshus är heller inte större än att den ryms i de flesta hushållsbudgetar. Att föröka kaniner är väl heller inte det svåraste det är väl att förhindra det som är kruxet om jag förstått mina kaninägande vänner rätt. Men att hålla en ko eller häst enligt djurskyddslagens intention är genast lite mer kostnadskrävande. Det finns dessutom ett par ytterligare komplikationer som jag tycker att vi som medlemmar i svensk fjällrasavel ska ta med oss när vi resonerar kring bevarande.

Det har som en del av er sett på forumet på våran hemsida bildats ytterligare en kobevarandeförening! Föreningen för äldre svensk boskap. Den får väl betecknas som ännu mer extrem än allmogekon som varit ledande i att försöka bevara via inavel till dags dato. Kanske man skulle kunna beskriva den som en sorts allmogekon (r) eller allmogekon marxist leninisterna eftersom man ”hotar” med att engagera sig för fler hotade raser om inte dom sköts på det rätta sättet av de nuvarande föreningarna. Nå är det då så farligt om några skånska entusiaster duktiga på höns och kaniner vill ha en egen koförening för dom som ”gör mest rätt” enligt dom själva? Har vi inte en föreningsfrihet i detta land eller? Jodå självklart måste det få finnas föreningar för alla ändamål som det går att samla folk för men det här är lite allvarligare än så för dom här pojkarna kan inte det här med kor! Hur kan du säga det kanske då nån utbrister, vi kan ju själva se att dom låtit fotografera sig med kor och lagt ut bilder på det på nätet?!

Ja visst har dom det men det räcker tyvärr inte för att ta på sig det avelsansvar som dom vill göra! Man kan inte bevara nötkreatur enligt höns och kaninmodellen! Jag är ledsen att måsta säga det men så är det!

Låt mig förklara vad jag menar.

Vi har hållit kor i det som nu är Sverige i tusentals år troligtvis över 6000år och under den tiden har klimatet ändrats en hel del fram och tillbaka så jag ska inte påstå att jag vet vad ”Ben och Knota Hedenhös” gjorde med kossan ”Mura” år 3987 före Kristus. Men det som format de lantraskor vi har kvar idag är att vi mjölkat korna under många tusen år och förädlat mjölken till i första hand smör och ost i olika former, naturligtvis har de resurssparande förfäderna även tagit vara på allt i övrigt som kommit ifrån nötkreaturen, kött, hudar, inte minst gödsel när odlingen av rovor och senare potatis kom igång på allvar. Ja att resurserna man fått från nötkreaturen var viktiga är inte att ta fel på. Men den första och viktigaste anledningen har varit mjölken och sen tidernas begynnelse har man valt ut djur som passat till detta syfte. Torvan har hjälpt till att dana de raser vi har men framförallt är det urvalet mot en hanterbar ko som format fjällkon och rödkullan som är de enda lantraser som vi idag har kvar med svenskt ursprung. Man har med ett annat ord selekterat fram fjällrasen under tusentals år!

Ändå påstår de skånska koprofeterna att ”fjällnäran är oförädlad” och att dom ska bevara den så!

Men dom fjällnära ser ju så olika ut nog är väl dom oförädlade?

Man kan säga både ja och nej på den frågan. Dom är dock synnerligen förädlade att passa till det dom gjort de sista århundradena och slutar man använda dom på detta sätt och slutar att slå bort de djur som inte fyller de krav som djuren ställts inför överallt i Sverige där man mjölkat kor så är dom snart inte samma sorts djur som man en gång började med. Vi kan se på några av dom saker som ”oförädlade lantraskor” framförädlats att klara.

Mjölkbarhet Ja det är bara så himla självklart från och med den sekund som en mjölkare provat två olika kor så väljs den som är mer lättmjölkad!! Så länge man bara har en så får det ju vara som det är men i den stund ett val kan göras så väljs det och alla som mjölkat för hand vet vilken ko dom väljer.

Sjukdomsresistens Ja man kan säga vad man vill om gamla tiders djurhållning men naturlig ur djurens synpunkt var den knappast. Så att det krävdes en tribut av djur som inte tålde att stå i en mörk lagård med dålig hygien under en lång vintersäsong behöver vi inte debattera om.

Lättföddhet Även det ett krav som gamla tiders djurhållning ställde på ett djur, en liten lätt kropp som krävde lite underhåll och som snabbt kunde bygga upp ett fettlager inför vintern när de släpptes ut på bete.

Lynne Vem vill ha en elak ko? Åtminstone inte den som ska mjölka den!

Mjölksammansättningen I min bok för jag fram kvinnorna som den troliga anledningen till fjällrasens unika mjölksammansättning. Att som det var i Norrland samma kvinna skördade foder, matade kon, mjölkade, förädlade mjölken och eventuellt sålde slutresultatet kan vara en god förklaring till att man när man hade få kor märkte skillnad på utbytet från mjölken beroende på vilka kors mjölk det var. Kvinnorna förr hade så mycket att göra så man var tvungen att beakta utbytet av arbetet om man hade en möjlighet. Att pålägget i lagårn gjordes efter den kon med bäst utbyte är nog ingen djärv gissning!

Kalvningsförmågan Återigen en kvinnlig specialitet som det inte krävs för stor fantasi att förstå varför ett pålägg i lagårn hellre togs efter en lättkalvad ko än efter en som man varit tvungen att hjälpa och som haft det svårt år efter år.

Listan på anlag som vi påverkat via selektering och urval kan göras längre än så här men det räcker för att göra en poäng av att en lantrasko är en lantrasko just för att hon selekterats fram till det hon är, annars hade hon varit en uroxe fortfarande. Att sen det urval man gjorde innan organiserad avel kom igång var osäkert är en annan sak.

Nånting som ”en liten lantrasko” dock aldrig behövde göra var att ta hand om en kalv för de flesta kalvarna slaktades tämligen omgående för att man skulle ta rätt på löpmagen. Det var en av de viktigaste sakerna en ko producerade, en levande kalv som man gav råmjölk och sen slaktade så att löpmagen var fylld med koagulerad råmjölk. Det gav en möjlighet att ta vara på mjölken som kon producerade. Man torkade löpmagen med dess innehåll och tog bitar av den vartefter man behövde. Att kalvar fick gå omkring i skogen och dia sina mödrar var en lyx som inte förunnades kalvarna, mjölken var för värdefull i hushållet. Att kalvar får dia kor är ett modernt påfund. Att sen instinkterna sitter kvar i fjällrasen så att de goda modersinstinkterna är kvar är en annan sak. Just att det var så viktigt med en levande kalv var en anledningarna till att man inte inavlade i onödan, att nära släktskapsparningar var nåt man undvek om man kunde var självklart det visste alla. Framförallt väntade man med att göra pålägg i besättningen tills man fick tag i en obesläktad tjur. Avkomma efter ”blodsskamsavel” räknades av erfarenhet som mindre livskraftig och eftersom resurserna till ungdjuruppfödning var små när man ville ha så mycket vinterfoder som möjligt till korna som ändock gav ett ekonomiskt utbyte så chansade man inte med att föda upp det man inte trodde skulle lyckas.

Att de skånska entusiasterna påstår att fjällnära kor har kvar egenskaper som tappats bort i den ”avlade” fjällrasen beror på deras ringa erfarenhet av fjällkor, dom vet helt enkelt inte bättre. Har man haft ynnesten att fått ha en fjällrasbesättning så känner man glatt igen fjällrasen när man ser en fjällnära ko att det är samma ras med samma egenskaper är lätt att se.

Men det jag hittills nämnt om är egentligen inte det allvarligaste med den nya inavelsklubben. Det allvarligaste är deras ”avelsstrategi” som dom gläntar på dörren för på sin hemsida. Man vill ”minska inslaget av vanlig förädlad fjällras genom att i första hand rekommendera djur från de tre ursprungsbesättningarna LHB, Klövsjö och Biellojaur”. Som menar man var dom besättningar som Nils Dahlbeck namngav som fjällnära och slog på trumman för på sin tid i början på 1990talet. När jag läser det så stämmer det ju bra ihop med den nye föreningens ordförande som i brev till fjällnära ägare pratat om sin avelsstrategi via att para döttrar efter 1 Arne med just 1 Arne vill ”återskapa” Biellojaurdjuren. För att lyckas med denna idioti så köpte den nya föreningen ut över en fjärdedel av sperman som fanns kvar efter 1 Arne under 2007 så Arne faktiskt blev den överlägset mest försålde fjälltjuren från JV detta år. Man kan ju bara hoppas att ingen ägare av fjällnära kor efter 1Arne ställer upp med dom för dessa totalt vanvettiga parningar. Man kan inte återskapa Biellojaurbesättningens genetiska innehåll genom att inavla på en av dess tjurar. Tror man det så är man ju mer religiös än Ulf Ekman på livets ord i Uppsala! Att sen Biellojaurdjuren haft fertillitetsstörningar när dom inavlats gör ju inte saken bättre.

För att bara reda ut fakta så var det Sven Blomberg som myntade uttrycket fjällnära under sin tid i den gamla genbanksnämnden. Men Nils Dahlbeck anammade det, Biellojaure var inte med bland de första besättningarna och Klöver och Munter samlades inte via projekt rädda fjällkon. Dom var redan samlade på Pilbo gård när P,R,F bildades. Sen har tydligen nåt fastnat i huvet på den som skrivit texten till deras hemsida för där påstås att svensk fjällrasavel är en ekonomisk förening. Eftersom ingen av dessa herrar nån gång bevistat nåt av våra årsmöten trots inbjudningar så är heller inte detta nåt att förvåna sig över. Hade dom vågat komma så hade dom vetat att svensk fjällrasavel är en helt vanlig ideell förening. Men det har funnits en Svensk fjällrasavel ek. för. Den bildade vi under P,R,F tiden då det ett tag såg ut som att vi var tvungna att ordna med spermadistributionen själva när dåvarande svensk avel ett tag trilskades på den punkten. Men JV gick in och löste den frågan så därför blev den aldrig annat än vilande tills den för ett par år sedan avregistrerades. Men det är väl för mycket begärt att dom ska rensa sidan från såna fel.

Genetisk enfald

Tyvärr så står de ledande personerna i inavelsklubben för genetisk enfald. För om man inte begriper att stark inavel koncentrerar vissa anlag och tappar bort andra så att den genetiska variationen minskar drastiskt då är det genetisk enfald i dubbelt mått. Om man inte begriper att efter tre fyra skånska omjölkade generationer så är det inte längre samma fjällnära ko som man startade med så är det genetisk enfald. För då har man via inavel och förändrade brukningsvanor börjat ändra på den ras man så säkert påstår sig bevara. Ta en kortlek på 52 kort hur många gånger har du fått upp samma hand två gånger i rad när du spelat 500 eller poker, knappast någon skulle jag tro. Tänk dig då att du blandar en kos 30000 gener med en tjurs 30000 gener så är det inte så svårt att begripa att man i varje generation kommer att få fram djur som inte står för det man menar att en viss djurgrupp representerar. Dom djuren måste varje generation sållas bort annars förändrar man den djurgrupp man vill bevara. Gör man då om blandningen i blindo i tre fyra generationer som det blir om man inte mjölkar korna så är man rätt långt bort från ursprunget med en del av djuren (dock inte alla). Misstaget fullkomnas då om man tar en avelstjur ur det oprövade materialet som mycket väl kan ha tappat en del av de egenskaper som man säger sig värna i alla fina dekret och sen använder det till avel i en besättning. Då går det snabbt att ändra en population till nåt helt annat än det var men ändå kunna sitta där och vara mallig över sina genbanksintyg.

Varje mjölkbonde vet att i besättningen kommer varje år fram djur som inte fyller normerna för vad man vill ha, hur noga man än försökt välja tjur. Hade man haft så tur att den ko som mjölkade sämst även hade fulast juver och var trögmjölkad och sjuklig och elak så hade det varit lätt botat men det är ju aldrig så utan i en normal 30kors ”förädlad” besättning finns det en stor variation vad beträffar kornas egenskaper och det är inte alltid självklart vilka som ska slås ut och vilka som ska sparas. Detta faktum är bra för det är ett kvitto på att det finns den genetiska variation som behövs för att en ras ska kunna anpassa sig till nya förutsättningar.
Den inavelssoppa som skissas upp av de nya koprofeterna kommer ofelbart att leda till att den fjällnära gruppen tappar viktiga anlag inför framtiden, det blir genetisk enfald!!!

Man pratar om genbank och ”founders” och försöker gömma sin eländiga inavelssörja i fina ord men i den genbank som dom skissar så är det konstant finanskris!! Det är en Ebberöds genbank som inte kommer att vara av någon som helst nytta för framtiden. Det genbanksägg som så ofta figurerar i dessa kretsar som en bild av avelsupplägget är vad gäller nötkreatur bara ett ”surägg” som det inte ens går att ge till katten.

Vill vi bevara de fjällnära djuren eller vilken liten koras som helst som en grupp för sig så är det viktigaste att vi så långt det går försöker använda djuren på det sätt som format dom. Det gäller förresten som en universell sanning om husdjur av alla slag. Man behöver inte vara mejerileverantör för att mjölka sina kor och man behöver inte mjölka dom hela året heller, men en inmjölkning av kvigan som kalvat är bland det enskilt viktigaste som du som ägare till djur av en hotad koras kan göra. Om du inte kan mjölka dina kor av nån anledning så får du vara extra noga med att välja tjurar som är efter kor som hållits som mjölkkor då minimerar man risken att hamna långt bort från rasens kärna. Det gäller oavsett vilken sorts fjällko du håller. Att använda tjurar efter kor som inte mjölkats är det säkraste sättet att avla i total blindo och det kan man inte göra om man anser sig vilja bevara egenskaper hos en ras.

Jag anser att vi från svensk fjällrasavels sida måste värna bondeperspektivet i bevarandearbetet för det är det perspektivet som gett oss de lantrasdjur vi har idag. Det är därför jag idag blir mer och mer oroad över att kunskapen kring bonderiet minskar så snabbt. Det är så frestande enkelt att säga att om du bara är med i en genbank så är det bra men sanningen är inte så enkel. De enda fasta genbankerna som finns är frysta genbanker av sperma och embryon. Där finns ingen inflation! Dom förändras inte vad gäller arvsmassan så där vet man nåt så när vad som finns. Men den levande genbank som vi alla vill ska finnas av lantraserna måste underhållas och gallras efter samma premisser som man alltid gjort annars är det ingen genbank hur mycket härstamningen än är full i ”founders”.

Det viktigaste framförallt är att inavla inte i onödan för det enda sättet att hålla en frisk och fertil population av husdjur är att undvika onödiga inavelsparningar. Eftersom det inte är det faktum att ett djur stammar från en viss besättning som gör henne värdefull utan att hon har de anlag kvar som man vill bevara för att dom är värdefulla för framtiden, så kommer vi att måsta komplicera aveln för de fjällnära i framtiden och ha en strategi för hur vi ska göra det urvalet om vi vill ha anlagen kvar. Det räcker inte med att räkna procent på de olika ursprungsbesättningarna det är svårare än så. Det kan ni fundera på tills vi har nästa träff för fjällnära djurägare.

Att man kan ha höns i en genbank och att fåglar är mindre känsliga för inavel än nötkreatur gör inte att man kan använda hönskonceptet på nötkreatur, vill ni förstöra det biologiska mångfaldsarv som vi ärvt av våra förfäder så anslut er till den nya inavelsklubben och kör rakt in i inavelns oåterkalleliga återvändsgränd. Att en far inte ska sätta på sin dotter var en självklarhet i det gamla bondesamhället, det borde vara det även idag. Mina åsikter om den nya föreningen kan synas hårda men jag är så less på att människor som uppenbarligen inte kan kor och alltså egentligen inte vet vad dom pratar om ändå uppträder som avelsprofeter så för min del får det hädanefter vara nog. Jag kan bara hoppas att deras incestavelsstrategier inte förstör för mycket material på vägen in i återvändsgränden!

Robert Nilsson