Jordbuket

Ja här är det inga hemligheter eller konstigheter. Jag brukar 100ha varav 65 ligger i vall och bete samt 35 sås med spannmål. Jordarterna är allt från några hektar sandig mo till enstaka fläckar lerig mjäla men huvuddelen är mo eller mjäla vilket ju inte kan karakteriseras som direkt svårodlade jordar. Ihop med en årlig rejäl tjäle ger det helt enkelt nybörjarjordar som är svåra att misslyckas med.

PH värdet är rätt skapligt för att vara norrland och ligger mellan 5,5-6,3. Fosfor och kaliumklasserna ligger på medel med enstaka undantag. Ca 70 hektar av jorden är bra med riktig hävd och skötsel sen länge. Ca 30 är något sämre i kvalitet och ger lägre avkastning eller kräver mer gödsling men brukas för att hålla bygden öppen. Växtföljden är 7 årig på de bättre jordarna 3år spannmål och 4år vall. På den sämre marken så är det spannmål med insådd och sen 4-5åriga vallar.

Vårbruket brukar kunna startas efter den 20/5 och jag försöker ha sått spannmålen klart under första veckan i juni men jag har provat tröska det som varit sått så pass sent som 14/6 efter nån survår. Basen i spannmålsodlingen är sexradskorn som jag som regel ger ca 50kg kväve plus/minus 10kg beroende på föregående gröda och gödsling. Havre sår jag som regel mellan 5-10ha och den får samma gödsling som sexradskornet. Jag är relativt försiktig med kvävet för att inte få så mycket liggsäd så att spannmålen är mindre blöt vi tröskningen då jag bara har kalluftstorkar. Sådden sker med kombisåmaskin. Sen ett par år sår jag en del tvåradskorn och några hektar vårvete som jag lutar för att slippa torka det. Där ger jag mellan 60-80kg kväve. Snittskörden på de 20år jag hållit på är ca 3500-3700kg per hektar vilket väl får duga 10mil nedanför polcirkeln. Vårvetet har dock gett nästan 5ton per ha. På de sämre jordarna ger spannmålen runt eller strax under 3000kg och de bättre snittar runt 4000kg.

Eftersom EU vill ha många hektar i bruk så odlar jag mer mark än jag egentligen behöver för att kunna klara arealkraven för de olika EU-stöden. Mina små fjällkor behöver ju inte lika mycket foder som en Holstein eller Charolais men räknas ändå som en full djurenhet, vilket gör att jag på nåt sätt måste ta ned hektarskörden på vallen utan att tappa kvalitén på fodret.
Jag tar därför som regel bara en skörd på vallarna och betar eller putsar ned återväxten. Ca 75% av vallen skördas som plansiloensilage som regel veckan efter midsommar och brukar ge 10.5-11,0 Mj. Jag sår en gräsfröblandning på 85% jonatan timotej och 15% vitklöver. Vallen brukar få ca 50kg kväve på våren och 20ton flytgödsel efter 1askörd men i år vart jag less på dyra gödselräkningar och tänker köra flytgödseln på våren så får vi hoppas att det inte blir sporer.

Ungefär 25% av vallen skördas efter 10de juli som torrt rundbalshösilage och några ton torrhö. Det fodret används till sinkor och äldre ungdjur för att dom ska kunna få äta fri tillgång utan att bli feta. Det kan även gå in i blandfoderblandningen om den behövs för strukturen på fodret. Tar jag en andra skörd av nån anledning så tas den som regel i början av Augusti och då som rundbalsensilage. Vallarna bryts som regel med stubbearbetning efter första skörd eller om kvickroten är talrik med roundup och senare bearbetning.

Tröskningen börjar vi oftast med i början på september och jag har faktiskt bara tröskat i augusti under tre år av min bondekarriär. Går det bra är vi klar i slutet på september och går det dåligt slås vi med snön om att hinna ta det sista i mitten av oktober men det är väl inte så vanligt. Man får inte vara kräsen på vattenhalterna i Norrbotten så vi börjar tröska när det går under 25% och säckar eller syrar om det är en surhöst så att inte torkarna hinner med allt. Lutat har vi gjort i tre år och det funkar bra att använda på blöt spannmål eftersom det blir kallt rätt fort och lagringstiden därigenom förlängs. Förvarar man spannmålen utan solsken på kall betong så håller våtlutad spannmål sig 8månader till i början av maj.

Är då hösten bra så avslutar vi med plöjning annars säger jag som Sigvard Andersson i Åkerby lärde mig att ”det jag inte hinner i år gör jag nästa år”.